Jag funderar seriöst på att ta bort alla communitys jag är med i. Helgon, Bilddagboken, Facebook m.m... jag använder dem inte längre, och när jag väl skriver till någon eller svara på någons inlägg är det ändå inget "viktigt". Men hur definerar man viktigt då? Jadu, min vän. Det vet jag inte. Att kominucera är ganska viktigt över lag. Men jag känner inte att jag får någonting ut av att kominucera med folk på dom sidorna. Jag går ändå inte in i någon djup och givande diskution med någon utan pratar om väder, I-landsproblem och andra dekokter. Jag använder heller inte något forum och diskuterar i heller för jag för det första inte orkar, för det andra finns det alltid massa jag-vet-och-kan-allt folk som kommer och alltid ska vara och ska lägga sig i bara för saken skull. För det tredje har jag, som nämt många gånger innan, inget internet hemma, vilket gör det lite svår att kolla olika forum.
Nej, jag tycker bättre om att prata och diskutera med folk i verkliga livet. För då kan man bland annat välja folket man vill prata med, och risken för att någon ska komma och lägga sig i bara för att är inte så stor. Det skulle nog mest bli pinsamt för den snubben.
Nåja, jag kommer väl ha kvar mina konton på de olika sajterna tills vidare. Inte vet jag varför...kanske för att jag inte orkar ta bort dom för att jag inte bryr mig tillräckligt för att lägga tid på en sådan process...ja, vi säger så iaf!
När jag tyckte på "Publicera Inlägg" och lutade mig tillbaka för att beskåda mitt verk frågade en kompis, "Vad gör du?" Vilket på jag svara "Jag skriver blogg" då slog det mig. Jag har ersatt alla communitys med denna blogg tror jag. Inte för att det är mer givande på någon stätt...men jag for fortfarande skriva av mig då och då vilket jag tycker är ganska viktigt och jag slipper alla folk. Det ändå folket kan göra är att skriva komentarer. Vilket inte är samma grej som att få ett gästboksinlägg. Jag drömde till och med att jag bloggade i natt...crazy shit...
måndag 25 februari 2008
onsdag 20 februari 2008
Jag kommer inte på något bra namn till denna blogg så den får inget...
Då var man tillbaka i Värnamo igen. Känns inte riktigt som "hemma" längre. Ärligt talat känns inte något som hemma alls nu för tiden. Hos mamma och pappa kommer det alltid kännas varm och välkommet. Men sen om jag ändå inte har mina grejer där eller ett ordentligt inrätt rum efter mitt tycke så kommer det nog aldrig kännas ordentligt som "hem", iaf inte med tanke på att mitt rum har blivit ett gästrum, cind of. Jag har sagt upp min lägenhet här i Värnamo så den sista maj ska jag vara ute. Lägenheten är otymplig och krånglig och jag trivs inge vidare i den, Ronja och Nala (mina illrar) gör den iofs lite lättare att bo i, och de håller mig sysslesat då jag varken har TV eller internet. Jag har iofs inga planer på att skaffa det ändå för jag vill inte binda upp mig på nått internet abenomang och vill jag ha en TV måste jag skaffa en boxer, det känns inte heller värt pengarna eftersom jag bara skulle titta på TV ett fåtal gånger i månaden.
Över huvud taget så börjar min optimism för mitt livs planeringar falna då allt känns krångligt och avlägset. Och åter igen sittar jag och önskar att det kunde pasera några månader och få allt överstökat nu, för jag känner mig inte bekväm i min nuvarande situation. Jag har inte direkt någon inspiration att vara kreativ för att te.x. sätta mig med min gitarr och komma på massa musik som jag brukar ha. Rent emotionellt är jag ganska ostabill och upplever saker på ett mycket starkare sätt. Inte heller känner jag något behov att att umgås med folk eller vara social, jag har inte något emot att göra det men känns som att det går lika bra vilket som.
Och på tal om min framtid är jag extremt kluven över vad jag ska välja om jag kommer till situationen då jag kanske måste. Jag måste nästan säga att jag hoppas på att jag slipper välja och låter slumpen styra mitt val. Jag tror detta beror på att jag inte vill göra folk besvikna, känns som att jag vid någon punkt måste välja.
Jag kom fram till i går, efter att precis stängt av datorn självklart, att jag ska börja blogga hemifrån. Nytja den minnepinnen jag fått och ta med det jag skriver hemma och publicera inlägget här på skolan. Lite lik som jag, just nu, känns min blogg för tom och det är dags att fylla på...eller nått...
Jag uppskattar folket runt mig som jag bryr mig om och de som bryr sig om mig, uppskattar min älskade Annie, jag upskattar det min framtid ser ut att kunna ge mig och att se den delas med Dig, men just nu, i detta tillfälle, i denna datasal på denna skolan känns att så kallt och tomt. Jag vet att det bara är svälja och härda ut och att det kommer bli bra men jag har svårt att hitta styrka till att göra det. Jag lever i ett I-land med mina egna I-landsproblem, jag borde inte klaga men som så många andra gör jag det ändå. Men vad skadar det om en till drar ner mänsligheten i ett enda stort EMO samhälle där alla tävlar om vem som har det värst. Inte är det jag, men varför inte bidra och klaga medans man kan.
Dags att ge upp bloggandet för denna gång. Känns som jag fick ut lite som behövdes, och som vanligt ska man inte ta min blogg för allvarligt då jag egentligen mår och har det bra. Jag lovar att mitt nästa inlägg ska innehålla mer positiva saker än negativa.
Love /M
Över huvud taget så börjar min optimism för mitt livs planeringar falna då allt känns krångligt och avlägset. Och åter igen sittar jag och önskar att det kunde pasera några månader och få allt överstökat nu, för jag känner mig inte bekväm i min nuvarande situation. Jag har inte direkt någon inspiration att vara kreativ för att te.x. sätta mig med min gitarr och komma på massa musik som jag brukar ha. Rent emotionellt är jag ganska ostabill och upplever saker på ett mycket starkare sätt. Inte heller känner jag något behov att att umgås med folk eller vara social, jag har inte något emot att göra det men känns som att det går lika bra vilket som.
Och på tal om min framtid är jag extremt kluven över vad jag ska välja om jag kommer till situationen då jag kanske måste. Jag måste nästan säga att jag hoppas på att jag slipper välja och låter slumpen styra mitt val. Jag tror detta beror på att jag inte vill göra folk besvikna, känns som att jag vid någon punkt måste välja.
Jag kom fram till i går, efter att precis stängt av datorn självklart, att jag ska börja blogga hemifrån. Nytja den minnepinnen jag fått och ta med det jag skriver hemma och publicera inlägget här på skolan. Lite lik som jag, just nu, känns min blogg för tom och det är dags att fylla på...eller nått...
Jag uppskattar folket runt mig som jag bryr mig om och de som bryr sig om mig, uppskattar min älskade Annie, jag upskattar det min framtid ser ut att kunna ge mig och att se den delas med Dig, men just nu, i detta tillfälle, i denna datasal på denna skolan känns att så kallt och tomt. Jag vet att det bara är svälja och härda ut och att det kommer bli bra men jag har svårt att hitta styrka till att göra det. Jag lever i ett I-land med mina egna I-landsproblem, jag borde inte klaga men som så många andra gör jag det ändå. Men vad skadar det om en till drar ner mänsligheten i ett enda stort EMO samhälle där alla tävlar om vem som har det värst. Inte är det jag, men varför inte bidra och klaga medans man kan.
Dags att ge upp bloggandet för denna gång. Känns som jag fick ut lite som behövdes, och som vanligt ska man inte ta min blogg för allvarligt då jag egentligen mår och har det bra. Jag lovar att mitt nästa inlägg ska innehålla mer positiva saker än negativa.
Love /M
torsdag 14 februari 2008
Alla <3 dag.
Tror detta blir första åter jag tar alla hjärtans dag på allvar. Kankse för att jag har någon att visa kärlek till...eller, inte kanske utan det är så ^^
Dock har jag redan gjort denna dagen till ett tävlingsmoment och börjat räknat poäng. Det är inte så allvarligt som det låter utan mer bara för att. Och det som är illa är att jag inte "leder" XD Nu har Annie föeläsning i 2 timmar då jag tänkte sneeka iväg ut på stan och försöka hitta nått. Dock vet jag inte vad då jag har lite pengar och jag ska försöka lägga lite tanke bakom vad jag nu än hittar att ge åt henne. Kanske en klasiker och köpa en ros? Känns lite för mycket kliché bakom det även om det är en klassiker. De två går väl lite hand i hand i guess. Nå väl, dags att ge sig iväg då jag nu bara har 110 minuter på mig. Om hon nu inte slutar tidigare. Ska försöka skriva någon gång igen innan jag lämnar denna underbara Ö =)
Take care! Bye
Dock har jag redan gjort denna dagen till ett tävlingsmoment och börjat räknat poäng. Det är inte så allvarligt som det låter utan mer bara för att. Och det som är illa är att jag inte "leder" XD Nu har Annie föeläsning i 2 timmar då jag tänkte sneeka iväg ut på stan och försöka hitta nått. Dock vet jag inte vad då jag har lite pengar och jag ska försöka lägga lite tanke bakom vad jag nu än hittar att ge åt henne. Kanske en klasiker och köpa en ros? Känns lite för mycket kliché bakom det även om det är en klassiker. De två går väl lite hand i hand i guess. Nå väl, dags att ge sig iväg då jag nu bara har 110 minuter på mig. Om hon nu inte slutar tidigare. Ska försöka skriva någon gång igen innan jag lämnar denna underbara Ö =)
Take care! Bye
söndag 3 februari 2008
Flickan och Sandslottet
Ewe hittade en gång denna text. Jag fastnade ganska mycket för den. Den låg lite undangömd på datorn så jag inte skulle glömma den. Och nu var det dags att komma fram.
En liten flicka hade tillbringat hela förmiddagen på stranden. Den gula hinken, plastspaden och lastbilen med flak var redskapen hon hade för att bygga det finaste sandslottet någonsin. Och stort hade det blivit. Nu var det dags för vallgravar, vägar och tunnlar!
Flickan grävde och grävde med sin leksaksspade när hon plötsligt stötte på en stor sten. Stenen låg mitt i vägen för den mäktiga vallgraven som skulle skydda slottet.
Hon kämpade och kämpade för att gräva upp stenen och flytta den. Men hur hon än slet så lyckades hon inte rubba den en enda centimeter. Stenen låg där den låg.
Till slut satte hon sig ner och grät, både av trötthet och ilska. Vad skulle hon göra nu? Hela sandslottbygget kändes plötsligt förstört.
Då kom flickans morfar gående. Han blev förstås orolig över hennes tårar.
-Vad är det som har hänt? frågade han och tog upp dotterdottern i famnen.
-Jag kan inte flytta den stora stenen som ligger ivägen för vallgraven, snyftade hon.
Morfar satte ner flickan på sanden igen och ställde sig på knä framför henne.
-Men varför använde du inte all din styrka? frågade han.
-Det gjorde jag! svarade flickan.
Nu grät hon ännu häftigare.
Tyckte morfar inte att hon hade kämpat tillräckligt hårt?
-Nej, min vän, det gjorde du inte, svarade han. Du frågade inte mig om hjälp.
Med de orden tog han bort stenen, så att flickan kunde bygga färdigt.
En liten flicka hade tillbringat hela förmiddagen på stranden. Den gula hinken, plastspaden och lastbilen med flak var redskapen hon hade för att bygga det finaste sandslottet någonsin. Och stort hade det blivit. Nu var det dags för vallgravar, vägar och tunnlar!
Flickan grävde och grävde med sin leksaksspade när hon plötsligt stötte på en stor sten. Stenen låg mitt i vägen för den mäktiga vallgraven som skulle skydda slottet.
Hon kämpade och kämpade för att gräva upp stenen och flytta den. Men hur hon än slet så lyckades hon inte rubba den en enda centimeter. Stenen låg där den låg.
Till slut satte hon sig ner och grät, både av trötthet och ilska. Vad skulle hon göra nu? Hela sandslottbygget kändes plötsligt förstört.
Då kom flickans morfar gående. Han blev förstås orolig över hennes tårar.
-Vad är det som har hänt? frågade han och tog upp dotterdottern i famnen.
-Jag kan inte flytta den stora stenen som ligger ivägen för vallgraven, snyftade hon.
Morfar satte ner flickan på sanden igen och ställde sig på knä framför henne.
-Men varför använde du inte all din styrka? frågade han.
-Det gjorde jag! svarade flickan.
Nu grät hon ännu häftigare.
Tyckte morfar inte att hon hade kämpat tillräckligt hårt?
-Nej, min vän, det gjorde du inte, svarade han. Du frågade inte mig om hjälp.
Med de orden tog han bort stenen, så att flickan kunde bygga färdigt.
lördag 2 februari 2008
En öl kan man ju inte säga nej till.
Så, varför är det så att när man blir bjuden på alkohol så blir man tre gånger så full än när ens egna pengar har köppt spriten?
I går så tog jag upp datorn till Henke för att vara lite nörd och spela lite med Henke och Aijmer. Men också för att få internet över helgen. Datorn behöver lite internet till och från ^^ När jag var på väg upp till Henke ringer en partysugen Sandra och Karin. Och efter lite velande från mitt håll bestämde jag mig för att iaf gå hem till Sandra och förfesta med dom. Min plan var egentligen att gå hem och INTE följa med till harrys. Men själklart är sandra och Karin väldigt bra på att övertala mig och lockar med Bland annat öl när vi når krogen. Sagt och gjort står vi där sen på krogen. Allt är lugnt och det är inte så mycket folk. Och jag har för en gång skull kul på krogen, och en god öl i handen. Ölen blev fler och det bjöds ganska friskt allt efter jag träffade mer och mer folk jag kände.
Jag tog upp mobilen och kollade klockan. Den visade strax efter 12. Jag smsade lite med Annie och satt och tog det ganska lugnt och var inte speciellt onykter. Rätt vad det är så är jag utanför krogen med jackan på och klockan är efter 2!? Vart tog mina två timmar vägen. Uppenbarligen hade jag kul iaf, bland annat vittnar Sandras bilddagbok om det, men också Annie när jag pratade med henne i morse. Jag ringde henne när jag var på väg hem från krogen och och vi pratade i 2 timmar tror jag. Tydligen dansade jag i går också. Så nu har jag dansat 4 gånger på krogen, var av jag kommer ihåg en. Och det var inte denna gången...:P
Men det är fan skum att man alltid blir fullare då man inte planerat att bli full, och när man inte köper spriten själv. Men i går var en obehaglig kväll nu såhär i efterhand. Jag gillar inte att bli så full, då jag känner att jag inte längre har någon kontroll. Jag har gjort och sagt några idiotiska grejer på fyllan och det är väl tur att konsekvernserna inte blivit värre än vad dom blev då. And god forbid att jag ska göra nått dumt igen. Men jag hade väl tur denna gången att det inte gick över styr. Kanske också lite tur att jag hade Sandra med mig som tog höll koll på mig :P
Med denna kväll som vart en skvätt för mycket för mig, skulle jag egentligen vilja ta en vit månad eller nått. Men eftersom jag nu på torsdag ska till gotland, och redan har planerat att gå till Rindi på lördag, där Annie har personalkort i och med att hon jobbar där, Så kommer det vara ganska svårt. Jag tror iofs att det kommer bli en mycket bättre fylla eftersom det nu är planerat. Och jag har någon att fokusera på om det skulle bli för mycket ^^
För att vittna denna kväll länkar jag nu till Sandras Bilddagbok
Btw, jag måste förvarna och kan inte garantera att innehållet är lämpligt för mindre barn och ej mogna ungdomar.
I går så tog jag upp datorn till Henke för att vara lite nörd och spela lite med Henke och Aijmer. Men också för att få internet över helgen. Datorn behöver lite internet till och från ^^ När jag var på väg upp till Henke ringer en partysugen Sandra och Karin. Och efter lite velande från mitt håll bestämde jag mig för att iaf gå hem till Sandra och förfesta med dom. Min plan var egentligen att gå hem och INTE följa med till harrys. Men själklart är sandra och Karin väldigt bra på att övertala mig och lockar med Bland annat öl när vi når krogen. Sagt och gjort står vi där sen på krogen. Allt är lugnt och det är inte så mycket folk. Och jag har för en gång skull kul på krogen, och en god öl i handen. Ölen blev fler och det bjöds ganska friskt allt efter jag träffade mer och mer folk jag kände.
Jag tog upp mobilen och kollade klockan. Den visade strax efter 12. Jag smsade lite med Annie och satt och tog det ganska lugnt och var inte speciellt onykter. Rätt vad det är så är jag utanför krogen med jackan på och klockan är efter 2!? Vart tog mina två timmar vägen. Uppenbarligen hade jag kul iaf, bland annat vittnar Sandras bilddagbok om det, men också Annie när jag pratade med henne i morse. Jag ringde henne när jag var på väg hem från krogen och och vi pratade i 2 timmar tror jag. Tydligen dansade jag i går också. Så nu har jag dansat 4 gånger på krogen, var av jag kommer ihåg en. Och det var inte denna gången...:P
Men det är fan skum att man alltid blir fullare då man inte planerat att bli full, och när man inte köper spriten själv. Men i går var en obehaglig kväll nu såhär i efterhand. Jag gillar inte att bli så full, då jag känner att jag inte längre har någon kontroll. Jag har gjort och sagt några idiotiska grejer på fyllan och det är väl tur att konsekvernserna inte blivit värre än vad dom blev då. And god forbid att jag ska göra nått dumt igen. Men jag hade väl tur denna gången att det inte gick över styr. Kanske också lite tur att jag hade Sandra med mig som tog höll koll på mig :P
Med denna kväll som vart en skvätt för mycket för mig, skulle jag egentligen vilja ta en vit månad eller nått. Men eftersom jag nu på torsdag ska till gotland, och redan har planerat att gå till Rindi på lördag, där Annie har personalkort i och med att hon jobbar där, Så kommer det vara ganska svårt. Jag tror iofs att det kommer bli en mycket bättre fylla eftersom det nu är planerat. Och jag har någon att fokusera på om det skulle bli för mycket ^^
För att vittna denna kväll länkar jag nu till Sandras Bilddagbok
Btw, jag måste förvarna och kan inte garantera att innehållet är lämpligt för mindre barn och ej mogna ungdomar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)